Där, på en bänk, har en gammal solstråle just somnat in. Vinden smeker din kind, som ingen har rört vid , på länge, länge.
Gamla älskade barn, vad drömde din mamma om när du blev till? Gamla älskade barn, gamla älskade barn.
VIlken dag, upphör ett barn vid att vara barn? vilken dag, slutar barnets vän att vara vän, vilken dag, mister en människa barnets rätt? Till trygghet, tröst och förlåt, vilken dag? betraktas man plötsligt som vuxen och stor och får själv, ta hand om sin gråt?


Jag höll dig, i min famn, just innan du försvann, du log mot mig, och sa; jag kommer snart tillbaks. Men ödet valde dig, och tog dig bort från mig, mitt barn, vad har jag gjort för fel?
Mitt barn, nu är du fri. Det kostade ditt liv, det vackraste var du, är du i himlen nu? Du lämnade vår jord, all trösthet, tomma ord, men smärtan som jag har, den stannar kvar.